...har det gått sen vår minsting "ploppade" ut och jisses vad tiden går fort. Fast på samma sätt känns det som om han alltid har varit här...konstig känsla är det iallafall.
Nu ska det matas, bytas blöja och hämta syster på dagis igen...de där fem timmarna springer iväg, kommer på mig själv med att bara sitta och kika på honom när han sover. Min fina lilla Max!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar