26 Okt 2010 - Kallare i olika bemärkelser...

Ja nu finns det ingen återvändo, det blir kallare och mörkare och på lördag ställer vi om klockan med. Fast det där med klockan gör ju inte så mycket för då får vi väl en extratimme på krogen om vi kommer så långt vill säga.
På lördag är det ingen vanlig dag för det är min födelsedag....men blir ju bara 28 år. Det är väl inget att fira egentligen eller? Men liiite måste vi nog allt fira. Alltid kul med lite fest och att träffa vännerna som man inte ser så mycket av nu för tiden.
Jag jobbar ju i vanlig ordning och när jag väl är ledig så jobbar alla andra eller har annat för sig. Men så är det väl när man väljer ett yrke med mycket obekväm arbetstid.


På tal om jobb så ligger arbetsgivaren och facket i förhandling om våra arbetstider. Mycket som rör sig i skallen på de flesta nu och det är jobbigt. Hur utgången än blir så är det någon/några som blir drabbade... Ja och i detta läge är det hemskt. Ska man vara egoistisk och tänka på sin egna lön eller på en annan individ som blir så mycket mer drabbad (jag tänker på båda)? Jag kan nog se hur utgången blir, åt vilket håll det lutar men än har inte sista tåget gått. Att tiden ska ändras är väl klart, redan bestämt från politiskt håll, men hur det ska göras är det som står på tapeten nu. Även om man inte vill fundera på det så surrar det i skallen hela tiden, vad händer och vem blir drabbad? Arbetsmiljön är inte på topp just nu!
Undrar om arbetsgivaren inser hur en sådan här grej påverkar oss arbetstagare? Varför ska vi som ger så mycket av oss själva alltid råka ut för besparingar och annat? Varför sparka på dem som redan anses ha ett lågstatusjobb? Försök hylla oss istället och släpp fram oss i ljuset och ge oss lite positiv feedback (alla assistenter talar jag om nu, inte bara där jag jobbar). Vi jobbar faktiskt med och för människor, det är inga maskiner som vi kan laga om de går sönder!
Fick en förfrågan igår och ju mer jag tänker på det, desto mer lockar det. Men vad blir konsekvenserna av det beslutet? Fixar jag det...fixar vi det?


Ja ni, det är inte bara vädret som har blivit kallare.....


Nu är det dags att fundera ut lite lunch och försöka sysselsätta huvudet med annat än jobb för en stund. Annars kommer jag bli galen innan dagen är slut!




Tråkigt i längden.

Tyckte faktiskt att förra layouten blev tråkig och pillrig i längden. Så nu kör vi på något enfärgat och lite mysigt. Lagom mörkt såhär under hösten men inte för mörkt så ni blir deprimerade av att läsa bloggen.

Förra veckan har satt sina spår tror jag...är ju inte van vid att träffa så mycket olika folk så nu har jag blivit angripen av någon sorts baciller och har ont i halsen och är allmänt slö. Kan ju vara Moa som smittat mig med iofs eftersom hon hostar och snorar liiiite. Så jag ska väl inte peka ut någon syndabock direkt men jag hoppas det går över fort för jag har inte tid att vara sjuk nu. Händer ju massa skoj nu de följande veckorna.
Fest och fika med en massa folk som fyller, ja just det, jag fyller ju med snart.
Fick order av bästaste T att jag minsann skulle fira med fest, så självklart ska jag göra som hon säger. =)

Ska nog lägga ner datoranvändandet för stunden. Moa vill spela spel och jag har tusen och en saker att hinna med idag, men jag tänker inte stressa. Mår man inte hundra så ska man ju inte köra på maxfart heller. Först nu blir det att fixa till lite lunch...Fiskbullar och potatis. Bäst att passa på när älskling jobbar. =)

Hittat mig själv på någe vis

Här är jag igen....ledsen om ni fått vänta men det har varit mycket nu. Jobbet, familjen ja allt det där vanliga och så lite till.
Den här veckan har jag varit inne i den stora staden Linköping och gått på kurs. En kurs som kommunal ordnat för oss fackliga företrädare och ingen är mer nöjd än jag för att jag fick chansen att gå på den. För på något vis känns det som om jag funnit mig själv i den lilla djungeln av tillhörighet i stora världen.
Som jag kanske nämnt tidigare (om jag inte gjort det så gör jag det nu) så är jag arbetsplatsombud/skyddsombud på jobbet och är väldans nöjd över att mina arbetskamrater har gett mig det förtroendet. Så vart efter har jag fått lära mig mer om vad ett sådant ombud gör och hur den fackliga organisationen fungerar. Kommunal är bra skit, kan man kort och gott sammanfatta det.
Så...vad har kursen gått ut på då? Jo, vi har brutit ner lite av varje men efter den här veckan och nästa tillfälle som är vecka 46, är vi nog lite av proffs på att tala inför folk och att prata för facket. Vi har fått öva på att hålla föredrag inför folk, min tur har dock inte kommit än men när man lyssnat på sina urduktiga kurskamrater så har man fått lite uppslag och ideér på hur man ska göra. Jag är till 99% säker på vad jag ska hålla föredrag om, men jag vet inte om de tio minuterna räcker som vi får i rampljuset, men det löser sig säkert.
Vi har lärt oss att skriva lite också. Hur en insändare ska skrivas till exempel och så hur man skriver en motion...jag skulle kunna skriva och berätta om hur mycket som helst som vi gått igenom den här veckan men nöjer mig med att än så länge bara nämna att FACKET är bra...ni som ännu inte gått med gör det!

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka få lite sömn för nu är det tillbaka till jobbet som gäller, nattpass inatt men jag önskar att jag var ledig och att jag fick åka tillbaka till Linköping redan på måndag för att träffa dessa underbara människor som jag mött i veckan. Känns långt kvar till den 15 november....