Nu äntligen har jag beställt sofforna, hyllorna och tv-bänken till vardagsrummet. Men tyvär så kommer det inte före den 4 mars (preliminärt). Men nu har man något att se fram emot när livet blir grått och trist. Hittade ett radhus igår med som jag förälskade mig i och bara vill ha...tänk om man endå kunde fixa det så jag verkligen kunde få det! Snäääälla jag vill ha!!
I måndags började jag lite smått med alla kläder, men hann bara med att rensa bland Moas. Varför är det alltid roligare att städa bland andras grejer? Var ute och gick 1.5 timme i måndags och en timme igår. Idag hinner jag nog inte med någon promenad. Har kläderna och det att ta hand om, lite småplock och dammsugning men den får Tommy ta hand om. Vi ska skruva ner Moas skötbord med, det är lite litet nu och börjar ge vika. Inte så bra om det faller isär när hon ligger där på!
Men först måste man juh sitta en stund framför burken och kolla läget.
Läste vännens blogg nyss och tycker det är helt sjukt att hon skriver det hon gör....vad dum du är nu tycker folk...hehe men jag menar inte sjukt i den bemärkelsen ni tänker på. Hon pratar om att hon inte hör hemma här i stan och att hon längtar hem till hemma. Och jag drömde en mardröm härrom natten...Min I sa farväl för hon skulle flytta lååångt lååångt bort. Och jag grät och grät och så grät jag ännu mer. Jag vaknade precis svettig och kände hur mina kinder och min kudde var genomblöta. Jag kände en sorg som jag aldrig känt förut. Kände det I kände på nått sätt...eller nått. Knepigt och sjukt, att en dröm kan få en att känna sig så dålig. Men I ska veta att om hon nu vill flyga sin kos så ska hon givetvis göra det, hon ska ju inte lika långt som i min dröm, det är ju faktiskt bara runt hörnet. Och det ger oss en anledning till att ta tag i det där körkortet! Men jag vet att hon inte bara kan bryta upp och det för barnens skull. De är rotade på dagis och har sitt sociala nätverk här. I, jag ställer upp på dig i vått och torrt, finns här, alltid! Älskar dig.
2 kommentarer:
Fy fan vad ja gråter nu.. Satt o prata med D i telefonen när ja läste din blogg o då läste ja den högt för honom o fick inte ens med de sista raderna för att tårarna bara spruta.. Tack för at du finns o för att tommy o moa finns i mitt liv.. Skulle aldrig klara mig utan er. Älskar er!!
Så lite så gumman...vi får tacka för att du och dina små änglar kom in i vårat liv! Pöös
Skicka en kommentar