Ja vanlig och vanlig är den väl inte...går omring i ett töcken känns det som, inte ledsen, inte glad. Mest tom, vill inte känna någonting. Det är jobbigt fast endå inte...vill inte förstå, vill förstå. Ja någon dag blir det väl bättre...får ju komma ifrån stan på fredag...ska bli skönt.
Tack alla för era fina kommentarer, det känns skönt att veta att ni finns där. Jag är väl inte så bra på att prata alla gånger men nu gör jag ju det på sätt och vis med er alla. Tack för att ni finns, tack för att ni stöttar.
Igår blev det några steg med då...23394 stycken för att vara exakt, men då tränade jag ju med. Det var skönt med en cykeltur till träningen och sen stå där på plattan och inte tänka utan bara vibrera. Och så blev det en promenix till mor och far i det fina vädret. Träffade farmor och kramades en stund och fikade, eller jaa, drack kaffe. Åkte hem framåt kvällen, käkade pizza faktiskt (orkade inte laga mat, vi var rätt omtöcknade och sega) la sen Moa och kikade på tv. En cider blev det och sen blev jag så trött så då var det bara sängen som gällde. Moa drömde mardrömmar och fick ligga inne hos oss. Antar att hon känner av allt hon med.
Idag har jag varit hos tandläkaren och lagat två hål, så nu sitter jag här med en massa bedövning som håller på att släppa...inget roligt för mig och inget roligt för plånboken, men som tur var så behövde jag inte betala hela summan idag utan bara en del..1000 kronor så nästa gång blir det mer 14-15oo kronor...blä!! Jaja sånt är livet. Nu ska jag knalla och hämta lilltroll på dagis. Sen ska vi till stan och sen till svärmor en stund. Så vi har lite att stå i idag. Ha det bäst, får se om jag hamnar här ikväll med! Puss och kram...ta vara på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar