Lite ljus i mörkret...

Har kännt precis hela dagen hur det har bubblat och kliat i fingrarna och jag har bara längtat till den här stunden när jag får sätta mig ner och skriva av mig det jag har inom mig. Men nu vet jag inte var jag ska börja eller sluta. Hur lägger man upp något här utan att bli hatad, ratad eller dumförklarad?

Av mina vänner och annat folk som jag känner, kommer jag inte bli något av ovanstående men från många andra kommer säkert det komma en eller annan kommentar men må så vara då för det kommer rinna av mig lika väl som vattnet i duschen gör.

Alla har rätt till sin åsikt, det respekterar jag, men när man blir påhoppad för att man följer en kommunal tillgång man har rätt till och betalar för, då är det något som är fel.

Idag fick jag till mig att jag och min sambo är egoistiska och eventuellt lite onormalt funtade. Det kom även en antydan om att vårat hem kanske inte är den bästa platsen i världen. Allt detta bara för att vi har valt att ha våran dotter på dagis de femton timmarna i veckan vi har rätt till när man är arbetslös (läs Tommy).

Jag älskar min dotter över allt annat och hon sprider ljus och värme vart hon än går. Jag låter inte någon annan ta hand om henne för att jag inte orkar, jag låter henne gå till dagis för att hon tycker om att vara där. Vi umgås inte med så många med jämnåriga barn och hon behöver just den sociala biten. Att få leka av sig med andra barn och inte bara få umgås med oss hela tiden.

Att diskussionen startade över huvudtaget var för att jag var öppen och ärlig på en sida här på internet och skrev att jag och sambon skulle åka och handla julklappar idag, passa på medan lillan var på dagis. Men så kan man tydligen inte skriva.

Tänk att det finns människor som har den orken och engagemanget att lägga sig i en annan människas liv så pass. Det är ju ganska kul egentligen att man kan engagera andra människor till något men att det ska gå så långt att det nästan blir personangrepp är inte ok!

För att bloggen inte bara ska handla om ovanstående så bryter jag av med lite vanligt dravel med.

Imorgon får Tommy gå tillbaka till jobbet. Än så länge bara för två veckor men det är ju alltid något, eller hur? Och Moa har blivit stor tjej fort. Bestämde sig häromdagen för att hon inte behövde blöja längre. Går på pottan och toaletten utan svårigheter och idag var första dagen på dagis utan blöja. Nu går det fort ni. Men blöja på natten fortsätter vi med ett tag till. En sak i taget har jag hört är bra.

Nästan alla julklappar är inhandlade och inslagna och ligger nu i påsar för vardera ställe de ska delas ut på. Några är kvar i affären men kommer inom snar framtid hamna på mitt bord med julklappspapper och etiketter. Julkorten ska skrivas klart och läggas på lådan. Blir lika förvånad varje år över hur julkänslan kommer krypande. Och i år blir det en stor gran (i plast dock) för det får äntligen plats. Längtar faktiskt till dagen då vi ska klä den. Familjemys på hög nivå i vårat nya hus. Me like! Pepparkakor ska bakas och apelsiner med nejlikor ska fixas och hängas. Det här kommer bli en bra jul....fick ju semester och allt!