Go kväll, eller natt kanske jag borde skriva. Sitter på jobbet med grus i ögonen och försöker piggna till lite, slutar ju inte förrän kvart över åtta och det är en stund tills dess.
Vet ni hur mycket saker kan låta bara för att man ska vara tyst? Knapprandet på tangenterna låter extremt mycket när man sitter såhär och man vet att två människor ligger och sover i rummen bredvid. Och att bara försöka gräva i godispåsen utan att det prasslar är ett stort moment kan jag tala om. Men frågan är ju om det bara är jag som inbillar mig eller är det så lyhört som jag tror det är? Får fråga L imorgon när hon vaknar om hon hörde mig eller inte.

Nu kanske några reagerade när jag skrev godispåse (eller så är det jag som är paranoid) för det var ju inte så längesen jag skrev att jag skulle skaffa mig ett "nytt liv" med motion och mindre gottit, men vet ni? Det funkar inte, jag har ingen karaktär! Och tiden för att komma ut när jag är ledig för att motionera infinner sig liksom inte. Jag är nog för hemmakär och vill umgås med min familj när jag väl är ledig. Jag är specialist på att komma på hundra och en ursäkter för att slippa. Så det är väl bara att acceptera den kroppsformen man har och hoppas på att man inte blir större än vad man redan är.
Tommy tog kort på mig när jag stod vid grillen på valborg och det var hemskt att se men samtidigt så vet jag att jag inte kommer någon vart för att göra något åt det hela. Det är en jobbig sits men jag hoppas att jag på något vis kan radera den bilden ur mitt huvud och tänka på något annat istället. Jag koncentrerar mig på att vara den underbara mamman, sambon och vännen jag är istället. De som umgås med mig gillar mig förhoppningsvis som jag är.

Nu ska jag krypa ner i soffan en stund för att skrämma upp mig själv med några avsnitt av Hemsökta hus på TV4+, blir man inte piggare då så vet jag inte hur man ska göra.