Ännu ett nytt år har hoppat på mig. Varför känns det som om jag inte hinner med? Låg ju på förlossningen nyss och tittade på min dotter som låg där på magen och glänste så som nyfödda barn gör.
Nej det hände ju faktiskt för snart sex år sen....Nu sitter man här i ett hus, inte lägenheten, med en tös som i höst börjar i förskoleklass och en liten kille på snart 7 veckor, som bara är världens finaste, ja efter sin syster då som alltid kommer på första plats. Även fast hon nog inte känner det så nu när lillebror tar upp en massa tid från henne. Men hon är så duktig min lilla tjej, hjälper till och tycker synd om mamma som inte får sova, men lite jäkelskap ställer hon till med och tjurar ihop ibland men det hör väl till när man är storasyster. Jag var nog inte alltid lika snäll jag heller mot min mamma när min lillebror kom.
Nu är det 7 dagen på rak jag försöker få det här inlägget klart men har blivit avbruten varje gång av en massa måsten eller så har datorn av någon anledning inte sparat det jag skrivit.
Det var visst svårare än jag trodde att vara tvåbarnsförälder. Trodde allt skulle flyta på rätt bra men jag har inte riktigt fått in rutinerna än. Och nu under jul och nyårshelgerna har det inte varit några rutiner alls känns det som. Vissa dagar är jag så slut så att tårarna sprutar, men det är ju bara att bryta ihop och komma igen, om möjligt lite starkare, iallafall för stunden. Tur man har pappa troll som avlastar när han kommer hem från jobbet och får en annan att känna sig duktig och bra när man känner sig som sunkigast.
Men varför är det så viktigt att bli klar med ett blogginlägg då kanske den som läser undrar, jo för att det är jag, det är min grej, och slutar jag göra sånt, då kan jag ju lika gärna sluta vara jag, eller?
Imorgon är det måndag igen och nu är alla helger och långledighet slut för den här gången och det är dags för lite rutiner igen. Moa ska till dagis, Tommy jobbar, det är besök på bvc och jag ska försöka komma ut lite mer och träffa folk. Vet inte varför jag lyckats stanna hemma och bara träffa släkten och några få vänner. Men på något vänster så har det blivit så och det är inte meningen att det ska vara så. Jag vill vara social, träffa människor inte sitta hemma i soffan med tuttarna i vädret och med kräka på axeln, jag har kommit på att det inte är jag. Självklart trivs jag som mamma, jag älskar mitt liv och skulle aldrig vilja byta bort det, men man kan ju välja att modifiera det lite. Få lite guldkant på tillvaron liksom. Det gäller att hitta de där små roliga vägarna istället för motorvägen som bara går rakt utan alltför stora överraskningar.
Nu ska mamma troll ta sin familj och sätta sig ner för att mysa med lite ris och casslergratäng framför tv´n, kanske blir det en film i kväll med pappa troll och minitroll på magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar