Journatt

5297 steg blev de igår...sov bort halva dan, var en stund på stan, kikade på Frida och Amy Diamond som gästade torget en stund vardera. Käkade på Hugos med Tommy, Moa, Larsa, Maria, Anna, Eveline, Lena och Emilia. Gott och trevligt var det. Sen var det dags för jobbet igen vid sex....segt som fan var det inatt och jag hade verkligen ingen lust att jobba. Men man har ju inget val. Satt mest och deppa hela natten. Kikade lite på tv och läste ett par rader i min bok. Snart Ida är det din tur att läsa den....

Idag sov jag inte lika länge, måste ju kunna sova inatt ju. Käkade lunch på McDonken med Tommy och Moa. Sedan hade Emilia (Tommys lillasyster) dansuppvisning på FeelGood, f*n vad duktiga de är barnen! Moa satt och sken som ett litet ljus...trodde hon skulle vilja springa fram till Emmi men det gick bra ju...varför ska man oroa sig jämt?! Larvig man är...Sen så gick vi till Sporthallen och kollade lite på Innebandy (korpen) men det lag vi hejjade på förlorade så vi åkte hem. Lekte lite med Moa i lekparken innan det var dags att åka till jobbet igen då. Micke kom och hämtade mig, är lat idag =) Men har ändå lyckats få ihop 9293 steg.
Tur det är måndag imorgon så jag kan träna igen. Inte för att det är ett tvång men nu när jag kommit in i det så är det skönt och jag får nästan lite abstinens om jag inte tränar på ett par dagar...jag måste vara sjuk =) eller? Om ni hade frågat mig för ett par år sen om jag inte skulle börja träna så hade det kommit en stor suck följt av ett "är du inte klok, det lär inte hjälpa på mig" men oj oj oj så fel man kan ha...det hjälpte ju visst! Bara man hittade lite motivation och har någon som kan pusha en...tack Ida! Och tack Nodde som fixade in Ida i mitt liv, eller vårt liv, hon betyder massor för Tommy och Moa med givetvis. En snällare människa får man banne mig leta efter med ljus och lykta. Älskar dig gumman!

Efter en liten stunds paus i skrivandet läste jag tidningen och bäddade joursängen och så kom jag på att det är en sak jag stör mig på....
Visst är det tragiskt allt det här som har hänt med lilla söta Engla som fick sluta sitt liv så tidigt och jag tänker ofta på hennes anhöriga som kommer plågas av detta länge, hela livet troligtvis...men jag kan inte låta bli att störa mig på allt detta om att det ska tändas ljus till minne av henne, att hon är en ljusbärare. Barnen i Arboga fick med sluta sitt liv alldeles för tidigt, deras anhöriga kommer med få plågas av det hela livet, men det skrivs det inte alls lika mycket om, de blev inga ljusbärare! Och om vi nu ska tända ljus och tycka och tänka så mycket, kan man då inte tända ljus för alla de som behöver, kan inte alla som dör få bli ljusbärare. Måste det hända nått hemskt för att folk ska bli blödiga och tycka synd om andra.
Jag kanske själv är känslig eftersom det hänt mycket runtomkring i mitt liv senaste halvåret men jag vill inte att någon ska tycka synd om mig eller tända ljus för mina anhöriga men jag stör mig iallafall på detta och har nu fått avreagera mig lite. Ni må tycka jag är dum och känslokall men då får ni tycka det....

Och när man ändå tar upp mina anhöriga så närmar sig en begravning med stora kliv och ju närmre vi kommer den dagen desto sämre mår jag...det kanske inte syns utåt, jag försöker hålla lågan uppe och le men ju närmre vi kommer desto ondare gör det. Ska till kyrkan imorgon och kolla läget inför tisdag, finns allt där som vi behöver till fikat? Står allt som vi vill eller måste vi möblera om. Tur man känner de som jobbar där nere så man kan ta sig en snackis och få lite stöd. Undrar vilka som jobbar på tisdag? De ska jag med ta reda på imorgon. Ja livet är inte lätt alltid så det är tur man har nära släkt och vänner som finns där när man behöver. Tack så mycket!

Nu har jag gjort mitt för den här helgen. Nu ska jag dra mig tillbaka till joursängen, läsa en stund och sen försöka sova gott. Imorgon är en ny dag med nya utmaningar, man måste orka med det. Ha det bäst alla och var rädda om varandra, livet är för kort för sura miner och elakheter! Puss och gonatt =)