Obeskrivligt trevligt

Ja sååå trevligt hade jag med världens bästa kompis igår. Vid två tiden åkte vi in till Linköping (ses på bilderna ovan) och knallade runt i olika affärer, fikade (syndade) på ett mysigt fik fast bredvid höll de på att montera ner ett litet tak så det var mindre mysigt för de förde ett fasligt liv. Sen knallades det lite till i solskenet. Vi blev lite varma men vad skönt att sommaren är här igen. Efter traskandet i affärer blev vi hungriga, slutade med att vi hamnade på en sushirestaurang. Jag äter ju inte vanligtvis sånt så jag beställde in en vanlig rätt. Ris och entrecote men Ida är inte den som är den så hon beställde in sushi. Och jag kan ju inte vara den larviga typen så jag sträckte på mig och smakade lite. Det var inte så farligt som jag trodde. Det var rätt gott faktiskt. Smakade inte alls som jag trodde. Efter maten slog matkoman in och jag blev trött, men för att bota den så gick vi till uteserveringen på en krog och tog oss en öl och en cider innan det var dags för ett biobesök. Ja alla kan nog gissa rätt på vad det blev för film. Sex and the City förstås och jisses så bra den va. Men nu vill man ju inte avslöja för mycket men....ögonen var inte torra längre stunder...sen får ni lista ut själva genom att se den om det var av bra eller dåliga skäl! Blev en cider till när vi kom ut från biografen men först var vi tvugna att gå tillbaka till sushiresturangen för Ida kom på att hennes jacka var kvar där..det man inte har i huvudet får man ha i benen. Efter allt så gick vi till bussen och åkte hemåt igen. I Borensberg klev det på 4 fulla killar i 20+ åldern och både Ida och jag kände oss som två 40 åringar..herregud vilka människor. Var man likadan i den åldern eller har ungdomarna blivit värre...ojoj nu låter det som om jag är 40+ igen...Det var ju inte så längesen jag var typ 20 år själv. Men jag var inte sådär som de var eller??? Antar att det är skillnad på tjejer och killar med om man är med sitt gäng istället för mixade killar och tjejer. När vi kom hem till stan igen så upptäckte vi att bussen inte gick hem...vi tog för givet att ringlinjen skulle gå men nej då, där gick vi bet. Men det var ingen större fara på taket för gulliga och snälla Jenny kom och hämtade oss trots att hon lagt sig. Tack än en gång för att du gjorde det. Under tiden vi väntade på henne så upptäckte vi nått som börjar bli en vana här i stan. En lastbil hade krockat/tippat in vid försäkringskassan igen och lyckats ta med sig en liten del av räcket till gångtunneln som går under gatan. Snart borde väl den där Skepparpinan bli verklighet men under tiden lär väl fler olyckor hända. Föraren måste ha haft en redig fart där i genomfarten eller så var han onykter eller somnat...ja man kan ju fundera på saken om och om igen, det är synd att det ska hända bara.

När jag kom hem var det tvärtyst, Tommy och Moa sov i vår säng, de var så söta så jag satt bara där ett tag och tittade på dem innan jag bar in Moa på sitt rum och kröp ner hos Tommy. Borta bra men hemma bäst. Tack älsklingsIda för en toppendag, det måste vi göra om. Kanske ha lite mer pengar nästa gång så vi kan shoppa loss ordentligt =) Jag bara måste kika på de där klänningarna igen!

Nu har vi hunnit med frukost jag och Moa så nu ska vi ner till lekparken en stund innan lunch. Sen kanske det blir stranden i eftermiddag när Moa vilat efter maten. Pöss på er så länge....