Morning morning

Vaknade uvilad i morse klockan halv åtta, men bestämde mig för att ställa om klockan en halvtimme. Moa hade ju inte vaknat än! Och sovit hela natten! Låg där i sängen och vände och vred på mig, hade tydligen sovit färdigt så de var bara att gå upp. Satte på kaffe och gjorde iordning frukosten innan jag gick in till Moa för att väcka henne, seg som vanligt när man ska väcka henne men efter mycket om och men så kom hon upp och nu har vi precis klarat av frukosten. Jag sitter här med mitt kaffe och Moa kikar på tv en stund innan vi ska fixa till oss och åka till dagis. Måste jobba idag, hoppas det går bra. Är ju fortfarande inte hundra i foten men känner att jag inte kan vara hemma längre, och dessutom så måste jag nog ha läkarintyg om jag ska vara hemma längre och det lär jag nog inte få för en stukad fot.
Innan jobbet ska jag käka lunch med Ida...var ett tag sen och vi har säkert en hel del att prata om. Snart lämnar hon ju höstsverige och drar mot varmare land...jag är inte ett dugg avundsjuk........BLÄ!! Jag vill med åka någonstans men det lär väl dröja innan man kan göra det, Tommy är ju flygrädd, så jag får väl åka själv om jag ska komma ut och se världen.

Igår var jag och Moa på frukostdate med Camilla..alltid lika trevligt. Efter ett par varv i affärerna så bestämde vi oss för att åka hem till henne och kolla på lite kläder till Moa. Med tanke på min fot så blev det bussen. Vi klev på och satte oss tillrätta men inte gick bussen som planerat inte. Det klev på en alkolist, en av de där som ofta sitter på stora torget och för liv. Full som en...ja jag vet inte vad, var han. Kunde knappt stå på benen. Han blev förståss nekad att åka med bussen, men han ville ju hem så han satte sig där han ville sitta och började dricka sin medhavda öl, ja av de flaskorna som inte redan var sönder i påsen och hade runnit ut över golvet. Busschauffören ringde efter någon på radion som kunde hjälpa honom av bussen. Efter en kvart, eller iallafall vad som kändes som en kvart, kom civilpolisen. Snällt och vänligt hjälpte de mannen av bussen, kastade hans flaskor och påse och satte honom i sin bil. Och tillslut så kunde busschauffören åka sin rutt. Mycket ska man få se och vara med om i sitt liv. Det är trist att vissa människor hamnar så snett som de gör. Vet inte vad man ska skylla på, deras livsval eller ett dåligt samhälle. Nu är jag inte så insatt i vad kommunen gör för de här människorna det gått så snett för men ibland undrar man om det inte fanns nått mer att göra för dem. Så de inte sätter sig så fulla på en buss och faktiskt skrämmer barn och pensionärer. Det verkade iallafall som om han hade ett hem att åka till...det är det ju inte alla som har.

Nej nu måste jag slänga på oss lite läder och kamma till håret innan bussen går! Ha de bra! *love*