Tur att människor är olika

Blev lite frustrerad förut när jag klev ombord på bussen till dagis. Annars så är det busschaufförerna som får sig en känga av mig men idag var det inte deras fel att jag blev sur. Jag klev ombord med Moa i vagnen och på den plats som är avsedd för barnvagnar sitter ett par killar, som troligtvis gått på busshållspatsen innan. De gör ingen ansats till att resa sig så jag ber dem snällt och vänligt att resa på sig så vi får plats och sedan nickar jag till tack och ler. De ler tillbaka och är inte alls otrevliga på nått vis men då hör jag en annan medpassagerare bakom mig. "Man kan ju iallafall tacka när någon är vänlig och reser sig". Jag vänder mig om och ser henne rakt i ögonen och ger henne bara ett snabbt leende så hon vet att jag hört henne. Då ler hon tillbaka och ser bara sådär likgiltig ut som bara ungdomar kan göra. Visst är det lustigt, att folk ska anmärka och lägga sig i folks angelägenheter fast de egentligen inte vet något om det som de bara måste kommentera. Men det är ju tur att människor är olika och tycker olika, livet vore väl bra tråkigt om vi går omkring och tycker och tänker lika om allting.

Ikväll vid sex kommer det en tjej som ska kika på vår lägenhet och jag är inte hemma! Stackars Tommy får när han kommer hem, plocka iordning det som ser alldeles förskräckligt ut och sen visa runt människan i vår snygga lägenhet. Och så messade jag honom om att säga till henne att vi kan överlåta vårat "abonnemang" hos comhem om hon vill ha det. Och så kanske kvitta skavankerna på tapeterna mot vår oerhört snygga trappa på baksidan med tillhörande bord. Visst kan man göra så? Blir väldans dyrt om vi ska tapetsera om i hall och kök...tack vare vår företagsamma dotter finns det vissa skavanker, hon tyckte att hon ville riva ner tapeterna när hon var lite mindre. Vilket resulterade i inte alltför snygga strimmor av vägg utan tapet. Eller annars så får vi väl le och betala tapetseringen bara...om hon nu vill ha lägenheten. Annars får vi vänta på nästa människa och smöra för henne eller honom!

Nehej, på med jackan och skorna och börja bege sig mot jobbet då!