Känslostormar

Oj oj oj, nu går tiden så där fruktansvärt fort igen och det finns massor man vill hinna med men tiden och orken räcker inte riktigt till.
Även om man är ledig vissa dagar i veckan så känner man att man varken hinner eller orkar med det man egentligen bör göra. Mitt liv har väl alltid varit rätt fritt från måsten. Mina måsten är jobbet och räkningarna. Det andra är bara saker man bör göra, inte måste. Men senaste tiden känns det som det man bör göra har blivit måsten det med. Luddigt kanske men för mig rätt solklart.
Vilken tur man har den familjen och de vännerna man har som finns där och kan räta ut de konstiga frågetecken som blir ibland. Har en sambo och en dotter som är där och tar emot mig när jag faller för djupt och hårt. Och jag finns där för dem när det behövs.
Många är duktiga på att peka på saker som är fel och gottar sig åt andras olycka men vi är tvärtom istället. Pekar på det bra här i livet och lyfter fram det positiva till något ännu bättre. Jag vill iallafall tro att det är däråt alla strävar på ett eller annat sätt men hamnar lite på avvägar ibland och vänder kappan efter vinden så det blir fel, fast de egentligen vill något helt annat. Och ibland behöver folk verkligen få reda på sanningar om andra och om sig själva men det är för svårt för dem att inse det och väljer då det lättare spåret istället och verkar inte bry sig om vilka deras val drabbar. Och på vilka sätt det slår hårdast tillbaka på dem själva.
Nu har jag visst svävat iväg i något många inte förstår men jag var tvungen att få ur lite ur systemet utan att behöva ösa det över en person. Här får jag ur mig det och den som vill läser det. Ni förstår kanske inte ett skit av det jag skrivit men ibland behövs inte det, utan man tolkar det på ett annat sätt än hur jag ser det och kanske tänker till iallafall och får ut något bra av det med och i så fall är jag glad att jag kunde hjälpa till. Känslostormar kommer och går och ibland är det bra att det kommer ut den här vägen istället för en annan väg.

Om vi skiter i tid som fattas och ork som börjar ta slut så måste jag säga att livet är rätt underbart endå. Jag har kommit någonstans i livet och har uppfyllt många av mina drömmar. Familj, hus, bil, jobb, ja jag har allt det där som jag alltid sagt att jag ska ha. Hunden saknas väl då men vad fasiken, man kan inte begära allt heller!? En kille sa till mig för ett tag sen att han var avundsjuk på mig och Tommy, han önskade sig allt det här men trodde inte han skulle komma så långt. Han ville ha förhållande och barn och hela fadderullan. Först visste jag inte riktigt vad jag skulle svara honom, men sen slank det ur mig, tänk inte så mycket utan GÖR istället. För det är det jag gjort, slutat tänka så mycket och sen gjort istället det jag kunnat och velat. Sitter man där och funderar på ditten och datten så händer inte mycket utan man får slänga funderingarna på hyllan långt bak i huvudet istället och göra saker, rent spontant, så löser sig resten på ett eller annat sätt under vägen. Allt har en mening och något kommer att hända. Kanske inte idag och kanske inte nästa vecka men det händer så småningom. Det är som trissreklamen, "plötsligt händer det". En klyscha för vissa men inte för mig. Så gå ut i livet och GÖR något istället för att sitta och vänta på att något ska hända.
Nu svävade jag ut igen men kan inte hjälpa det, det bara blir så.....