Har inget att skylla på och jag behöver inte be om ursäkt heller för att jag inte uppdaterat på bra länge men herregud, det var längesen jag hade ett så långt uppehåll här på bloggen. Men har man ett liv så har man.
Semestern kom och tog slut för fort som alltid. Vi hann inte med speciellt mycket men varför stressa och fara på saker? Huvudsaken är väl att man har tid att umgås med de nära och kära, sin familj. Jag hann i alla fall vila upp mig innan det var dags för jobb igen.
En del saker har hänt under de här månaderna, en del bra och en del sämre men så är det ju här i livet. Man lär sig något nytt varje dag, även fast man önskar att man inte behövde det. Livet är bra orättvist ibland.
Men det är bara att försöka resa på sig och ta tag i det dumma, i det som är orättvist och hoppas att man kommer ur det starkare än innan och att det man tar tag i igen lyckas bättre en andra gång eller tredje eller.....ja ni fattar.
Nu ska ni inte gå omkring och oroa er för att något dumt och orättvist har hänt mig, jag menar bara i allmänhet att vad som helst kan hända vem som helst och att det ibland verkar hända helt fel personer. Och ni som fattar vad jag yrar om, om ni nu läser, ska veta att mitt hjärta finns hos er även om jag inte är så duktig på att visa det.
Vad mer kan jag skriva? Jo att livet flyter på som vanligt. Det är jobb, dagis, hemmagrejer, folk har fyllt år och ja som sagt det flyter på.
Älskar min familj och mina vänner som finns där för mig. Jag är inte världsbäst på att höra av mig eller visa min uppskattning men jag vet att jag är ursäktad för det.
Nu ska jag ta tag i lunchen, tvätten, disken, gräset, promenaden....ja i livet!
2 kommentarer:
jag är oxå sämst på att höra av mej, men de e ju tur att man vet var man har varandra iallafall:) kram på dej gumman
Åh gumman...saknar er massor. Vi måste träffas snart. Känns som om jag skriver det hela tiden men någon gång får vi göra slag i saken! =) Innan Milo vuxit för mycket. Han är ju ingen bebis för alltid! Kram på dig med
Skicka en kommentar