Att resa till ett varmare land är väl något som finns i allas huvud just nu när det är som kallast och mörkast i vårat avlånga land och vem skulle inte tacka nej till en sån här resa.
Men att få komma iväg på något sådant ligger nog väldigt långt borta för många. Man måste ju ha råd till det. Men drömma kostar ju inga pengar eller hur?
Man kan ju även fylla i lite enkäter eller ansökningar om att få bli resereporter och hoppas på det bästa.
11 Feb 2011 - När tar det slut?
Ja då var det dags igen då...snön yr där ute och världen blir åter igen vit!
Skottade med lite hjälp av mamma som var på besök igår och Moa som hade sin egna lilla skyffel. Och då hoppades jag innerligt på att det skulle sluta snöa så man slapp den där skottningen igen, men nej nu vräker det ner igen och blåser halv storm. Jag VILL HA vår nu....
Har lite uppdatering med vad gäller de centrala förhandlingarna och efter lite turer hit och dit så är det så att vi blir drabbade av att gå upp i veckoarbetstid, vilket medför att en personal ur vår grupp får gå ner i procent och vi andra får jobba mer fast för samma lön! Jag lider med den person som blivit drabbad, att få gå ner ca 8000 kronor i lön (%) är inget man önskar någon. Men så ligger det nu till och man förstod väl från första början var det skulle sluta eftersom andra ställen fått göra det innan oss. Det jag önskar nu är att man kunde se över fler avtal och låta de som sitter lite högre upp också få smaka på den sura karamellen. Facket ifrågasatte detta i MVT med och en av cheferna svarade med att detta skulle göras, men det återstår att se....
9 Feb 2011 - Se upp där ute!
Ja hej och hå vad duktig jag är som äntligen har tagit mig i kragen och börjat övningsköra. Och det är ju riktigt kul ju...ett par motorstopp hit eller dit, vad gör det liksom? Varför gjorde jag inte det här tidigare för? Jo antingen var jag för feg, omogen eller bara så sket jag i det. När folk frågar så skyller jag på att jag alltid har jobbat så mycket och till viss del så stämmer det, för förra gången (1998) när jag började på körskolan räckte verkligen inte tiden till. Var det inte skola så var det jobb...hör ju till en av de där extremt duktiga tonåringarna som började jobba redan när jag var 17 år.
2 Feb 2011 - Alla har vi våra dagar....
Men på något konstigt vänster så kan man inte bete sig så när man är snart 29 år och räknas till den vuxna skaran. Nä gapa, skrika och tjura får man göra när ingen ser på, men man ska kunna föra sin talan och få sina medmänniskor att förstå hur man tycker och tänker, men om motparten redan satt sig på tvären och inte alls vill lyssna då kan det vara svårt att nå fram....då vill man gapa, skrika och gråta en skvätt, bara för att få ur sig den värsta ilskan.
Jag vet inte hur andra fungerar men jag vet att jag sällan blir arg, det har jag nog ärvt efter min far, men när jag väl blir arg då kokar det i mig och det "arga" kommer ut i tårar. Det är inte många som fått se mig när jag blir sådan och det är ju inget man vill visa heller men när det väl kommer finns det ingen hejd på det hela. Då måste det få komma, det går liksom inte att stoppa undan det och ta fram det när man är ensam. Idag var det nära, men det liksom sjönk undan av sig självt. Jag vet inte om det var luften som gick ur mig eller vad det var, men nu känner jag att det hade varit skönt om det hade fått komma fram, inte för min omgivning kanske men för mig hade det varit betydligt mycket bättre än vad det är nu.
Jaja, allt här i livet kan ju inte gå som man vill, lite prövningar och hinder på vägen ska väl vara en del av livet. Och jag är ju inte lika hårt drabbad som andra, men det vore skönt någon gång om det kunde gå rakt fram ett tag utan att man ska behöva halka in på tråkiga vägar hela tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)