Ja den här bilden säger väl en hel del...
Att ha en bebis är ingen dans på rosor, det visste jag, men jag måste säga att den här gången är det inte lika rosa skimrande och gulligt som jag tyckte det var när dottern kom. För henne fick jag ju iallafall sova lite...
Jag har varit en av dem som alltid sagt att lite barnskrik inte är så farligt, att det snart går över, men nu är jag inte av samma åsikt längre. Jag förstår dem som får små "psykbryt" och tjuter sig igenom dagarna.
Häromdagen hade jag en av de där mindre bra dagarna. Där inget funkade för mig....tårarna brann innanför ögonlocken för minsta lilla. Och man frågade sig varför allt gick på tok. Jag tror att det var sömnbristen som gjorde sig påminnd. För om det skulle vara "baby blues" så skulle man väl känna så varje dag, eller?
Hade iallafall en skitdag i förrgår men den blev lite bättre när först bästa kompisen T kom på besök och tog Max en stund och älsklingen överraskade mig med en bukett rosor! Bara för att....
Igår fick Moa ledigt från dagis och vi drog till öppna förskolan istället och firade deras två års dag. Det bjöds på tårta och fiskdamm. Moa hade riktigt skoj trots att hon var äldst utav alla barn och Max var yngsst, om man inte räknar de små som låg i magarna och håller på och jäser. Moa och Max trivdes som fiskarna i vatten på öppna förskolan, Max var som en helt annan bebis när han vaknade. Han kikade runt massor och kinkade inte alls så som han gör hemma. Han log och mös massor. Undrar om han blir understimulerad hemma? Vi måste nog ut mer tror jag.
Innan vi åkte hemåt stannade vi på Sibylla och käkade lunch, för det hade Moa beställt eftersom hon inte var på dagis.
Nu sitter jag i soffan och vilar min stackars rygg som tagit lite stryk utav allt bärande på Max, vem trodde att han skulle bidra med motion till mamma! Synd bara att ryggen är så otränad att man får ont.
Men men, allt går ju över så småningom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar