Tom i bollen...bajsvarning!

Har idag varit på utbildning för ett datasystem vi ska börja med på jobbet. Vi ska lägga vårat schema själva framöver. Så nu är jag fullmatad med information och ska hålla det fräscht i minnet till på måndag då jag ska utbilda mina kära kollegor! Hur ska det sluta? Och hur i hela friden ska jag hinna lära mig allt till på måndag när jag bara jobbar inatt? Jaja det visar sig. Förhoppningsvis har de lite förstående....

Igår missade jag tjejkvällen som jag sett fram emot så mycket för min jävla mage ballade ur i vanlig ordning. Trodde den var ok men inte då....fick istället ligga hemma med ajaj och springa på holken stup i kvarten innan den tillslut lugnade ner sig...vid tio typ!

Var livrädd i morse att den skulle sätta igång igen när jag skulle iväg på utbildningen men peppar peppar så var den ok idag! Än så länge iallafall. Ska käka mat snart så vi får väl se...var på apoteket idag och köpte tabletter, får se om de hjälper eller inte! Håll tummarna!


Blev ännu en gång lite smått upprörd på busschaufförerna här i stan igår när jag skulle hämta Moa på dagis.
Som ni nog alla förstått så är det en aning längre till dagis nu mot vad det var innan vi flyttade. Man går inte dit på en kvart längre. Så jag tog bussen som ska vara inne i stan tjugo över ett. Inga konstigheter där. Den var i tid och allt, men när vi kommer inrullandes mot busstationen i stan ser jag hur två andra bussar rullar iväg. Jag springer av min buss, mot den andra som fortfarande står inne, och frågar om det kommer någon mer buss som ska gå mot Väster. Och jag får till svar att nej det gör det inte. Busschauffören ser lika mycket ut som ett frågetecken som jag nog gjorde.
"Jag försökte tuta på dem så de skulle vänta" sa hon med en ledsen min.

"Jaha, men var det dags att åka då?" Sa jag med en lätt irriterad ton.

"Nej, vi ska vänta tre minuter om de andra bussarna inte är inne i rätt tid...."

"Ja, då får jag väl knalla till dagis då. Tur att det inte var något viktigare jag skulle göra." Sa jag med ännu mer irriterad stämma.

"Ja, jag ber så hemskt mycket om ursäkt." Nu hade hon tårar i ögonen...

"Ja tack men egentligen är det ju inte du som ska be om ursäkt utan dina kollegor som inte har någon respekt för sina passagerare eller arbetskamrater." Sa jag och gick sen med raska steg mot dagis.
Ringde dit och sa som det var. Tur man har snäll personal på dagis som inte står med klockan i handen och klockar föräldrarna när det är dags att hämta!