29 November 2011

Ordet soffliggare har för mig blivit ännu mer bekant, fast nu sitter jag mest med en Max på armen och en tutte i vädret. Det är ju hur mysigt som helst men det känns ju inte som om man gör något annat.
Att duscha eller att laga mat är lyx nu för tiden känns det som. Än så länge är ju Tommy också hemma, men nästa vecka börjar allvaret, på riktigt. Jag är 2 barns förälder....Shit!

Världens underbaraste

27 November 2011

Har visst haft annat för mig som ni kanske märkt då inget har hänt i bloggen på ett tag.
Våran familj har utökats från tre till fyra personer. Så vi har haft att göra....

Hej och välkommen säger vi till Max som föddes den 19 november klockan 11.02. Han vägde 3475 gram och var 49 centimeter lång.

En liten berättelse om hur det hela fortlöpte följer nedan, känsliga läsare varnas...

5.20 på lördagsmorgonen vaknade jag av att det hela satte igång. Det värkte och hade sig i magen och ryggen och det var 7 minuter mellan varje värk.
Vid sju ringde jag in till förlossningen och kollade om de hade "tid" för oss och om de tyckte att det var någon idé att vi kom in och de bad oss att fixa det vi behövde med barnvakt och annat och sen kunde vi komma in. När vi lämnat av Moa hos mormor och morfar och åkte mot Linköping så var det 4-5 minuter mellan värkarna och det kändes att det börjat komma igång ordentligt.

8.24 blev vi inskrivna på förlossningen och jag hade öppnat mig fem centimeter, vilket var en underbar känsla, för när jag kom in med värkar när jag väntade Moa så var jag bara öppen en centimeter och de ville skicka hem mig igen, men nu var det verkligen något på gång och barnmorskan sa att idag har ni eran bebis. Och bli inte chockad om det går fort.
9.00 "serveras" lustgasen, som jag så längtade efter.
10.00 känner jag att jag inte enbart klarar mig på lustgasen och ber dem ringa narkosläkaren så jag kan få ryggbedövning. Och efter fyrtio minuter kommer de för att sätta edan men då inser de att den inte kommer hjälpa något för nu är det nära förlossning, jag får vackert klara mig på lustgasen och ren vilja, det gick ju, men ja, det kändes ju kan jag lova.
10.45 sätter krystvärkarna igång och
11.02 är våran lilla kille äntligen ute med vatten och hinnor och allt på samma gång....

16 November 2011

Dagen före dagen D, ja enligt barnmorskans beräkningar iallafall och jag vill verkligen att det ska börja göra lite ont nu, att nått ska börja kännas. Inte bara att magen blir stenhård när jag rör på mig, det ska kännas också.
Ja visst är man lustig som verkligen sitter och önskar att man ska få djävulskt ont men jag vill verkligen inte gå över tiden, jag vill ha bebis nu. Önska kan man iallafall göra, vad som sen händer återstår att se.
Kan inte påminna mig om att väntandet var såhär drygt när jag väntade Moa men då hade jag ju inga som helst känningar överhuvudtaget innan det verkligen var dags och vi åkte in.

7 November 2011

Och tio dagar kvar till då liten är beräknad att komma ut. Men kanske, kanske, den har lust att komma ut tidigare. Åtminstone kan man ju hoppas på det för nu är jag nog så nära bristningsgränsen jag kan komma. Alltså, inte att jag spricker för att magen är stor utan för att jag längtar galet efter vår lilla plutt. Och så börjar det bli en aning jobbigt att inte få sova ordentligt....och det skriver jag med ett litet ironiskt leende på läpparna, för sova kanske jag inte kommer få göra sen heller ordentligt men man slipper iallafall gå upp stup i kvarten för att kissa och så förhoppningsvis så får man ligga hur man vill utan att magen är i vägen.

Igår var det 7 år sen jag och min älskling bestämde oss för att kila stadigt, att vi faktiskt ville vara tillsammans. 7 år av en massa kärlek är inte helt fel och jag hoppas att vi får måååånga fler år tillsammans. Jag vill bli gammal tillsammans med honom, se våra barn växa upp och skaffa egna barn. Och ja, allt annat som hör till att leva ihop. Den där exta ringen på ringfingret hade inte heller varit helt fel, men den kommer väl så småningom, kan man hoppas iallafall =)

Ja och nu är det så gott som klart uppe på övervåningen, bara några penseldrag på väggen vid våran säng så är vi klara. Men det hinner vi med så småningom. Måste bara ta tag i att flytta vår stora säng och det är lite mer jobb än vad man tror. Ja så här blev det iallafall.... Före till vänster och efter till höger, utifall det inte är självklart.

Ja och vad fattas...jo just det, magbilder har jag ju lovat. Får bli denna, tagen i fredags....

  

1 November 2011

En ny månad från och med idag och jag börjar den månaden med att skälla ut mig själv!
Fy skäms på mig som går hemma hela dagarna och kan inte ens slänga in några blogginlägg. Ett om dagen borde väl inte vara för mycket begärt nu när det börjar närma sig bebis och allt annat.

Men jag har ju hunnit med en hel del annat när jag inte suttit här.
Målat och donat med litens rum bland annat så att det ska hinna bli klart innan liten bestämmer sig för att kika ut. Nu fattas det bara gardiner och några småsaker för att mysa till det ordentligt där inne. Tänkte gå lös med kameran på rummet och mig själv imorgon.
Har ju inte lagt in en enda magbild här kom jag på. Det mesta hamnar på Fejjan av någon konstig anledning.

Idag är det "bara" 16 dagar kvar till beräknat datum för bebisen, men det där datumet känns mer som ett hån än någonting annat. Vem får på rätt datum egentligen?
Ja min brorsdotter, Alice, kikade ju ut samma dag som hon var beräknad, så det händer väl, men det kan inte vara så vanligt eller?!
Jag fick ju vänta 8 dagar extra med Moa till exempel och de dagarna kändes som 8 veckor. Det vill jag helst inte gå igenom igen, men man får ju inte välja när liten ska ut tyvärr. Det är bara att vänta och längta som gäller. Har inte haft några känningar att tala om heller...lite förvärkar någon timme en natt för någon timme sen men med två alvedon försvann det och jag kunde somna gott igen.